Petras tankar och bryderier om allt möjligt och omöjligt...

med skoljogg och insamling till barncancerfonden och idrottsrörelsen i Sverige. Min mellersta kille kan vara lite osäker ibland och idag var en sådan dag. Jag var med i skolan, som förälder (inte vikarie) hela dagen. Vi började med den sk skoljoggen där alla elever från förskolan upp till 5:an skulle springa en runda på ca 500 m så många gånger de orkade på 30 minuter. Vår klass klarade 145 varv. Det du! Dessutom skulle vi samla in lite pengar (det var frivilligt) och vi gav 20:-/barn i vår familj. Det kanske verkar futtigt men det är bättre än ingenting alls. De andra sprang skoljoggen förra veckan.

Därefter var det lunch och ytterligare lektioner fram till kl 13.55. Jag skjutsade hem en elev så att han fick duscha och byta kläder, han hade inte ombyte med sig och jag kan lova att de var jättesvettiga, allihop.

Tack jag mår bra idag, jag tror att jag klarade mig undan en maginfluensa med blotta förskräckelsen…men man ska inte utmana ödet…så håll tummarna att det inte bara ”hoppar” på mig i slutet av veckan för det har jag absolut inte tid med.

Nu är vi hemma en liten stund och därefter ska min mellersta och äldsta son åka till Bålsta för att gå på gymnastik, de älskar det….jag är så glad för det är en otroligt bra sport för både motorik, koncentration och smidighet (vilket jag saknar…jag menar smidigheten i första hand…;-D) Igår kväll var vi på luftgevärsskytte, fjärde gången, och den mellersta och den äldsta fick medaljer, Brons och Silver. Den lilla fick sin bronsmedalj förra gången och nu jobbar han för att få silvermedaljen. De andra jagar Guldet.

Jag pratade med en väninna igår kväll och ibland är det svårt att förklara men vi ligger inte alls på samma våglängd. Som du vet skulle jag åka till Edinburg i början av oktober men den resan har Ryan Air ställt in pga strejk bland Boings personal. Hon är jättebesviken och jag förstår och det är jag också MEN…tjejen vi ska åka till ska ha barn och är gången halvtid, de håller på att sälja sin lägenhet för att kunna köpa en större, vilket är jättesvårt där då det är lång väntetid och många som vill ha bostäderna. Hon jobbar dessutom jättemycket och har en sådan tjänst där många är beroende utav henne och hon ska ordna ett projekt som tar mycket tid. Min väninna förstår inte att det inte beror på att Mona inte vill att vi ska komma utan att Mona själv är stressad över situationen. Hon är förstagångsmamma också, kanske ska nämnas i förbifarten. Hon vill att vi kommer när bebisen är född för då kan hon lämna över ”bebben” till sin man. Jag tror inte att hon vill eller kommer att amma, det var vad jag kände instinktivt. Hur som helst tycker min väninna att vi ska boka nya biljetter så fort som möjligt och jag har försökt att förklara att ”vad som helst kan hända under en graviditet och efter förlossningen” och att jag och Mona tycker att vi ska vänta och avvakta. Jag har inte någon brådska för har jag inte träffat henne på 10 år så kan jag vänta ett halvår till. Värre än så är det inte för mig men där tänker vi olika. Ska sägas att min väninna här i Sverige inte har några egna barn ännu vilket gör att jag kan förstå att hon inte har en aning om vad jag pratar om.

Eftersom jag fick vara med på skolan idag har jag inte gjort något av utmaningspaketet….håll ut!

Oj vad det blev mycket men nu ska jag få ihop en middag bestående av köttgryta och ris.

See Ya..!!

Ha en skön kväll