Sitter på jobbet och känner att jag bara vill åka hem….

idag är nog den första dagen jag känner att jag inte vill vara på jobbet.

Jag är nog trött i själen själv efter flytt, boendesemester och en hel del stress inför olika privata tillställningar och det fortsätter fortfarande ännu en bit in i Juni. Jag säger bara tack gode gud för lite ledighet så att jag kan göra färdigt lite hemma och kanske få undan lite grejer så att den snitslade banan in till mitt kontor blir rensad. Jag kan bara inte koncentrera mig på någonting i den röra som det är nu. Jag känner mig lite fångad och instängd och vet inte riktigt hur jag ska undkomma alla krav som, framför allt jag själv, ställer.  Tröttheten dundrar in och kroppen värker, vikten ökar men självklart visar man inte det för någon…ja du som läser det här ser det ju här i skrift men jag tror inte att du har sett det. Kanske skriver jag det här för att du, min kära vän, inte ska tro att det är något större fel mer än äkta trötthet och om jag drar mig undan så beror det bara på att jag måste få lite lugn och ro och att få sova.

Nej jag är inte deprimerad…det ligger inte för mig. Jag vet bara min begränsning och då måste jag få en stund för mig själv utan att någon ska ifrågasätta det hela för det är det folk i min omgivning som gör, hela tiden. För mig är det helt normalt, när det har varit mycket, med återhämtning. Superduperviktigt!

Ibland räcker det med en kväll ensam hemma men ibland kanske det tar lite längre tid och det måste få vara så. Det är ju jag själv som bestämmer över mig!

Nu har våra hyresgäster sovit första natten i vårt gamla hus. Det innebär att vi nästan är klara med etapp 1 i upprustningen. Nästa projekt är köket, sedan lär det bli att byta tak och fönster men det får bli en senare fråga, kanske till nästa år. Det krävs ju pengar till allt man ska göra och de går åt, fort som attan!! Helst vill vi inte ta lån utan kunna lösa det ändå…vi får väl se hur det blir.

Midsommar är alltid en stående frågeställning…var ska vi vara iår?

Vi har ju försökt att fördela våra gracer med att åka varannat år till Örö och varannat år till Sollerön. Nu är det ju så att Örö inte är lika roligt som det var förr och Roger har fobi mot ormar och det finns gott om, i alla fall, snok därute. Sollerön är trevligare eftersom man inte är låst utan kan ta med cyklarna och bilen. Är det skitdåligt väder kan man göra en utflykt. På Örö är man fast!

Nu känner man sig inte lika välkommen i stugan på Sollerön som innan nya ”svärmor” flyttade in. Vad det beror på går jag inte in på här för då blir det väldigt långt…och det är bara en känsla som jag kände först, sedan för något år sedan insåg även Roger att min känsla var rätt. Det är hon som är problemet…envis och otroligt egoistisk och dessutom svartsjuk så in i norden…på våra barn som tar farfar ifrån henne och all uppmärksamhet från henne. Trist kan jag tycka. Skulle så gärna vilja få tillbaka den där naturliga känslan av välkomnande när vi och resten av familjen hälsar på däruppe. Både jag och Roger älskar resten av släkten som är där men man kan ju inte förvänta sig att vi ska tillbringa midsommarafton med alla andra…ibland blir det så men ibland har de egna gäster med sig och då firar vi själva.  Då blir det lite trist att tillbringa den tillsammans med svärfar och hans ”käresta”. Stämningen kan bli helt fel om man säger något som inte passar in i hennes sätt att se på saker.

Sista alternativet inför midsommar är att vara hemma i röran…jag vet faktiskt inte vad det blir. Jag lämpar över det beslutet till Roger och ungarna och anpassar mig efter hur dom vill ha det. Bra va!!!

Nej nu måste jag nog ta tag i livet här…ska laga mat och idag får dom Kassler på risbädd…riktigt gott är det också.

Senare i em ska vi gå och titta på Järfälla Musikkår i Riddarparken här i Jakobsberg det är ju faktiskt  SVERIGES NATIONALDAG idag. Det ska bli skönt att få en stund ute idag.

/Petra

Ett tag var jag inne på att sälja av boden men nu, efter mässan, fick jag blodad tand igen, och ett ev affärserbjudande men jag har inte orkat ta tag i den biten ännu. Några större förändringar blir det kanske inte utan bara till det bättre. Mer säger jag inte i nuläget….jadå lite nyfiken kan du allt få vara ett tag!!

Om tholin11

Jag är en pysslig, nyfiken, kreativ och matlagningstokig tjej, om man får kalla en kvinna i sina bästa år för tjej. Jobbar som kock på en privat förskola och som certifierad undersköterska i hemtjänsten i mitt närområde. Trivs med livet och jobbar mycket med tacksamhet och acceptans i min vardag. Det gör mig lugnare och gladare och ger mig också mer tid för det jag tycker om än att älta gammalt "skit" som inte gör något för världsfreden.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar